Kläder & shopping online

Barnkläder här man på namnet är kläder som passar till barn. Och under den kategorin faller alla plagg som är gjorda för barn från och med 9 månader till 15 år. Storleksindelningen anges i centilong (CL).

Kläder som är gjorda för barn yngre än 9 månader kallas enkelt för bebiskläder, och efter 15 års ålder börjar man räkna vuxenstorlekar; 34, 36, 38, 40 eller XS, S, M, L också så vidare.

Den största skillnaden mellan barn- och vuxenkläder är givetvis storleken, men också en del funktioner. För små barn ska kläderna vara praktiska, såväl som fina, och lättvättade så de går att använda till vardags med allt vad ett småbarnsliv innebär. Spilld mat, gräsfläckar och de ska hålla vis stora påfrestningar vid lek och aktivitet. Vanligtvis används därför bomull, fleece, denim och polyester får sådana ändamål.

På 1700-talet ansåg man att “kläder för barn ska vara enkla och fria från detaljer som kan främja ett framtida lyxbegär”. Trots den beskrivningen var barnkläderna mycket annorlunda då, än de är nu. Då var barnkläderna kopior av vuxenkläderna (i varje fall inom de högre stånden) ända in till korsett och silkesstrumpor och stövlar och pipkragar.
Det var först efter att industrialismen tagit fart på allvar man började tänka på mer praktiska barnkläder. Under den sista delen av 1800-talet arbetade både kvinnorörelsen, läkare och hygieniker för att skapa sundare plagg för barn. Bland annat skapade man livstycket (istället för korsett) med påknäppbara strumpeband som löste ett av de största problemen: att hålla strumporna uppe utan att hundra blodcirkulationen.

Under första världskriget kom de första kollektionerna med barnkläder som var skapade för barn, och inte var kopior av de vuxnas kläder. Overallen blev 1920-talets med idealiska plagg för sommarlovet. På 30-talet gjorde “Aktiv hushållning” på regeringens uppdrag flera bra, praktiska och billiga barnkläder och när det första allmänna barnbidraget kom 1948 ökades och breddades kollektionerna av barnkläder.
Genom åren har plaggen sedan utvecklats med hänsyn till att barn i unga år ska kunna klä på sig själva. Töjbara tröjor, resårförsedda byxor att kliva i, tryckknappar samt skor med kardborreknäppning är plagg som är en självklarhet i varje barnfamiljs garderob numera.

Lite om barnmodet genom åren:

På 1600-talet gick pojkar omkring i modemässigt skuren kolt, vilket var ett plagg som liknar en lång nattskjorta. Plagget var fotsid och löst sittande, slitsade i sidorna och hade långa ärmar med spetsförsedda muddar. En bred spetsförsedd krage täckte axlarna.

På 1700-talet hade flickor redan i treårsåldern kläder som var skrämmande lika de vuxnas plagg. De bar huvudbonad som var vadderad, en så kallad fallhatt. Korsetten var hårt snörd (om flickad var från en högreståndsfamilj vill säga), urringningen var djup, kantad med spets. Flertalet underkjolar eller till och med en liten krinolin användes för att få kjolarna att bölja ut från midjan. Långa band var fästade vid axlarna och gick ned till golvet. Dessa band visade att flickan var minderårig.
Pojkarnas plagg på mitten av 1700-talet var inte riktig lika komplicerad och svårburen. En enkel skjorta, omlindad med ett tygskärp i midjan, samt löst sittande byxor till anklarna och en enkelt veckad krage upptill gjorde att pojkar hade långt mycket mer rörelsefrihet än flickor.

På 1800-talets mitt bestod pojkkläderna av en kortare kolt, kallad blus eller en jacka (Plagget gick till knäna) tillsammans med långa, eller senare halvlånga byxor. Ett skärp drogs åt hårt i midjan och en enkelt skuren krage och axelklaffar fulländade klädseln.
För flickor var plaggen fortfarande till stor del en efterapning av de vuxnas plagg, men lite mer rörelsefrihet fick de genom att kjolen gjordes kortade och under fållen kunde kan skymta “byxholkar” vilket var en slags spetsförsedd underbyxa som sträckte sig ned till anklarna.
Klänningen var hårt åtdragen i midjan, urringningen var rundad och stora puffärmar prydde överarmarna.
Under senare delen av 1800-talet kunde en pojkes findräkt bestå av flera bandgarneringar, vilka var inspirerade från uniformsdräkten hos de vuxna. Kläderna var då mer åtsittande och kolten hade försvunnit till förmån för en kortare och figursydd jacka. Byxorna var knälånga och under dem barn pojkarna knästrumpor.
Flickornas klänningar hade fått rakare linjer och med tanke på turnyrens framfart blev klänningarna försedda med en mycket stor rosett eller konstfullt veckade tygsamlingar baktill. Ärmarna var långa och kragen, samt fållen var försedda men spetskanter. Knästrumpor och vadhöga stövlar med en liten klack var också på modet.

Kring sekelskiftet 1900 bestod flickklädseln av ett “underverk” av stärkta broderier. Klänningen föll löst ned över kroppen och hade ett brett tygband i midjan som knöts till en konstfull rosett. Rund de trekvartslånga ärmarna och kragen fanns många rader av fina spetsar och broderier. En hatt i samma stil var ett måste. Svarta strumpor och lågskor fulländade den dräkten. Sjömanskostymen var en obligatorisk dräkt i pojkgarderoben redan på mitten av 1800-talet, och den användes långt in på 1900-talet. Flickornas motsvarighet kom på 1920-talet. Dräkterna bestod av löst sittande blusar, och för pojkarnas del knälånga byxor och för flickornas del en plisserad knälång kjol. Upptill hade båda dräkterna den klassiska sjömanskragen.

På 1930-50-talet var äppelknyckarbyxan den mest framträdande delen i pojkarnas klädsel. Till den var det rutiga strumpor samt skjorta och kavaj (om man skulle vara finare klädd) eller en enkel skjorta och jacka om det var till vardags. För flickor fortsatte kjolarnas framfart ända in på 50-60-talet, sedan började det göras byxor och shorts för flickor.

I dag kan visserligen barnkläderna vara inspirerade från vuxenvärlden, men de görs inte på samma sätt. En jeansbyxa till en tvååring görs inte med en massa komplicerade gylfknappar, utan har en resårmidja t.ex.
Modet för bar är inte heller lika hårt hållet som förr om åren. I varje fall inte tills barnet börjar bli mer medvetet om hur det klär sig, men då är det barnet som sätter egna restrektioner var det kan tänkas vilja använda, och inte någon modeskapare som tvingar in barn i hårt snörda korsetter som det var på 1700-talet.

Att handla barnkläder har för det mesta alltid varit billigare än att handla kläder till vuxna. Tygmängden är mindre och arbetstimmarna för att skapa plagget är färre. Det har dock skett en växling på senare år i och med att kända märken har börjat satsa på barnkollektioner och är man ute efter att handla kläder med märkesstämpel så får man räkna med att spendera pengar. Om det är en tråkig eller rolig utveckling är upp till var och en, men så länge det finns butiker, affärer och internethandel kvar som värnar om barnfamiljernas ekonomi, finns det i varje fall en valmöjlighet att köpa prisvärda, praktiska och snygga kläder som inte kostar skjortan.

Publicerat i Barnkläder, E-handel